Vretas klosterhistoria i miniformat

År 2010 kan man vara säker på att klostergrundandet ligger 900 år tillbaka i tiden. Det var kung Inge d ä som på sin egen och sin drottning Helenas vägnar i ett odaterat donationsbrev högtidligen kungjorde klostrets tillblivelse: ”Hic Rex Ingo cum sua consorte Regina Helena fundaverunt monasterium Wretam et dederunt ad illud monasterium… / Här grundade kung Inge tillsammans med sin gemål drottning Helena klostret Vreta och gav till detta kloster…”. Dessa ord kan inte ha uttalats senare än 1110, eftersom denne kung avled det året. Därför firas de 900 åren just år 2010.

Det kloster som grundades i Vreta var det första i det rike vi idag kallar Sverige.

De tidigaste årtiondena kan klostret ha varit ett benediktinskt kloster men det finns också forskare som menar att det då var ett konvent för de präster som fanns omkring den biskop som Vreta troligen hade vid den tiden.

Med en stor donation 1162 från kung Karl Sverkersson inleddes en ny epok för klostret och man vet att det åtminstone från den tiden var nunnor som var verksamma där. En tid därefter anslöts klostret till Cisterciensorden.

Under flera århundraden ansågs Vreta vara landets förnämsta nunnekloster. Det genererade tre dotterkloster: Askeby, Riseberga och Solberga.

Till följd av reformationen (svenskt beslut 1527) ströps klosterverksamheten i Vreta successivt och den upphörde helt när de två sista nunnorna dog 1582.

De förfallna klosterbyggnaderna raserades och täcktes över på 1700-talet men grävdes fram 1916 – 1926. Ruinerna genomgick en restaurering 2002 – 2007.

Den 900-åriga klosterkyrkan – Sancta Maria de Wretis – finns kvar i stort sett i den skepnad den haft sedan slutet av 1100-talet. Den har en obruten tradition som levande kyrka under alla dessa år och är idag församlingskyrka för Vreta klosters församling, som tillhör Svenska kyrkan.