Rundvandring i Vreta klosters ruiner Titta runt i klosterruinen med vår panoramavy (kräver QuickTime) I kyrkans museum kan man beskåda denna modell av hur kloster- området och kyrkan kan ha sett ut när kyrkan återinvigdes 1289 av Magnus Ladulås och hans bror biskop Bengt Birgersson. Av klostret finns idag bara ruiner kvar. Följ med på en rundvandring i det som finns kvar av Vreta cistersienserkloster och låt rekonstruktionen här intill visa vägen.

	I centrum för klosteranläggningen ligger klostergården. Runt denna ligger kyrkan och klostrets olika byggnader. Mitt i klostergården som var nunnornas örtagård finns en enkel brunn. Runt gården leder korsgången.
Längs korsgångens norra sida låg matsalen, refectorium, och köksbyggnaden. Denna bestod av en äldre, sydligare del och en tillbyggnad mot norr. I den sydliga delen fanns en stor öppen eldhärd. Här fanns också en slaskstratt huggen i sten, från vilken en ränna ledde ut genom muren. Också i den tillbyggda delen fanns en stor öppen härd med rökhuv.
Den bäst bevarade delen av klostret är längan öster om korsgången. Längan är en fortsättning av korets norra korsarm. Närmast kyrkan låg i bottenvåningen sakristian. På dess grundmurar är den nya sakristiebyggnaden uppförd.
	Kapitelsalen tjänstgjorde som samlingssal. Varje morgon hölls här kapitel, vilket innebar högläsning av någon betraktelse. I kapitlet kunde man också bekänna en synd, ange någon annan för förseelser. Här dömdes och bestraffades vid behov.
Norr om kapitelsalen finns än idag några steg kvar av trappan till dormitorium, sovsalen. Här sov alla nunnorna på halm. Härifrån gick de också direkt ned i kyrkan vid gryningen, eller strax före, för dagens första tidebön.
	Samtalsrummet, parlatorium. Där fick nunnorna endast vistas två åt gången för att samtala. För övrigt skulle de tiga, utom då arbetet gjorde det nödvändigt att säga något. I samtalsrummets golv fanns två smala trappor som ledde till en vattencistern, som genom en kalkstensledning fick sitt vatten från en källa ca 200 meter bort.
I detta rum har arkeologerna hittat omkring 270 små silvermynt från slutet av 1100-talet. Här fanns också klostrets värmecentral. Ett par trappsteg ner fanns ett utrymme där man hade glödgrytor som värmekälla. Små hål i valvet fick värmen att strömma upp i rummet ovanför, som var nunnornas arbetssal och det enda uppvärmda rummet i klostret. Under 2006 och 2007 utfördes en arkeologisk undersökning av trapporna och vattencisternen. Numera anses det troligt att denna anläggning har varit en tidigmedeltida dopanläggning, baptisterium. Efter undersökningarna har anläggningen återställts och delvis rekonstruerats samt en glasöverbyggnad placerats över för att skydda anläggningen.
Vid gaveln på denna östra länga byggdes ett hus med ett större rum och ett mindre med eldstad. In mot klostret fanns en smal dörr. Det var förmodligen nedre delen av abbedissans bostad.
	Norr och öster om längan låg klostrets trädgård. Mellan längan och köket låg olika ekonomibyggnader av trä.
Väster om klostergården finns spår av en annan, mindre klostergård. Här har arkeologerna funnit flera trähuslämningar, och det kan ha varit här leksystrarna bodde.
	En liten rest av den ursprungliga kyrkogårdsmuren, delvis uppförd i mönsterteknik opus spicatum.
I klosterområdets nordvästra del var köket beläget. Här syns bla lämningar efter två brandhärdar, utslagsvask samt en mindre källare på västra sidan.
.	Det som nu är prästgårdsträdgård, var ursprungligen klostrets ekonomiområde. I ena kanten, utanför vad modellen visar,  ligger här ett stort kalkstenshus som består av två stora rum, tidigare i två våningar.