Texterna kommer att kompletteras med bilder så fort vi hinner!

KLOSTERLIV I VRETA

Klosteretablering i Vreta (se också under fliken ”Vreta kloster 900 år”)

Exakt när klostret i Vreta – Sveriges allra första – grundades går inte att säga, men det torde ha varit senast år 1110. Det året avled nämligen kung Inge den äldre som tillsammans med sin drottning Helena hade donerat odlingsmarker som en förutsättning för ett klosters försörjning.

Donationshandlingen finns kvar i kopia och vi kan läsa hur den inleds med kungens stolta tillkännagivande, följt av gårdarnas namn: ”Hic Rex Ingo cum sua consorte Regina Helena fundaverunt monasterium Wretam et dederunt ad illud monasterium haec praedia 4 ottungar in…” / ”Här grundade kung Inge tillsammans med sin gemål Helena klostret Vreta och gav till detta kloster följande jordegendomar: 4 ottungar i…”

Vreta blev med tiden ett cisterciensiskt kloster (se också under fliken ”Cistercienser”)

Vilken sorts kloster detta var i början kan man inte riktigt säga. En del forskare menar att det befolkades av benediktinska nunnor, andra att det kan ha utgjorts av ett prästkonvent som fanns runt den biskop som vid den tiden troligen var stationerad i Vreta. De första klosterbyggnaderna brann av allt att döma ner relativt snart. Men till slutet av 1100-talet, möjligen 1162, stod en ny östlig klosterlänga färdig, liksom i dess förlängning ett nytt kor som utgjorde den östliga delen av kyrkan, vilken i sin tur hade byggts i början av 1100-talet. 1162 fanns nunnor i klostret, det vet man.

Koret blev nunnornas klosterkyrka (medan långhuset utgjorde sockenkyrka). Det bär mycket tydliga cisterciensiska arkitekturdrag, bl a ser man det på den rakslutna östgaveln med de tre höga fönstren bredvid varandra och det lilla fönstret där ovanför. Detta vittnar om starka cisterciensiska influenser vid den tiden. (se också ”Klosterhusen i Vreta”)

Det finns källor som anger att klostret i Vreta blev cisterciensiskt år 1162 – bland annat står den uppgiften att läsa på cisterciensordens egen hemsida www.ocist.org – medan en del nutida svenska forskare menar att övergången till cisterciensorden kan ha varit ganska flytande fram till början – mitten av 1200-talet. En förvirrande faktor är det faktum att klostret vid denna tid inte alltid visiterades av abboten i Alvastra, något som föreskrevs av cisterciensorden, utan ibland av biskopen i Linköping som i princip inte hade rätt att göra detta om klostret var cisterciensiskt. Cisterciensklostren stod nämligen på egna ben vid sidan av den inhemska sekulära kyrkliga organisationen och lydde i stället under sin orden (med huvudkontor i Citeaux i Frankrike), som i sin tur lydde direkt under påven.

De blev nunnor i Vreta

I bortåt 300 år, ända tills det allra första birgittinerklostret etablerades i Vadstena år 1384, ansågs Vreta kloster vara rikets förnämsta nunnekloster. I många år drog det till sig i första hand kvinnor ur den högsta aristokratin, det vill säga kungafamiljen och stormanskretsen. Aristokratin var rikligt representerad i ett par hundra år men med tiden skedde en successiv övergång mot lägre aristokrati, bonddöttrar och vanligt folks flickor. Alla dessa kvinnor gjorde dock samma saker under alla de 470 klosteråren i Vreta: de levde efter devisen ”Ora et labora! – Bed och arbeta!”. (se också ”Kort klosterhistorik” under fliken ”Cistercienser”)

Klostret ett storföretag, abbedissan företagsledaren

För klostret hade abbedissan ansvaret. Det gällde allmänt ansvar för dem som bodde i klostret och även ansvaret för att detta rätt stora ”samhälle” skulle fungera. Det handlade också om ett yttersta ansvar för att det andliga livet fungerade med tideböner och all annan omfattande liturgi samt plikten att vaka över att varje nunna skötte sig mönstergillt; annars måste abbedissan tillrättavisa.

Abbedissan var också vad vi idag skulle kalla företagsledare, rikt på gårdar som klostret var. Som mest ägde klostret samtidigt omkring 300 gårdar nära och långt borta och allt detta skulle administreras, gårdar skulle skötas via underställd personal, avkastningen skulle tas till vara, egendomar skulle också säljas, köpas och bytas, ibland uppstod rättstvister som skulle hanteras. Det var abbedissans sak att ombesörja detta och att hålla i affärskontakterna inklusive den ofta ganska täta kommunikationen med kungen, biskopen, abboten i Alvastra och annan överhet.

Vad 30 nunnor gjorde när det inte var gudstjänst

Till hjälp med administrationen hade abbedissan en priorinna och en subpriorinna. Övriga nunnor hade också sina fasta uppgifter, t ex körledaren, novisläraren, den som ledde tidebönerna, den som vårdade de kyrkliga gudstjänstföremålen och den som skötte altardukar och vaxljus – och då får man minnas att kyrkan på den tiden hade flera altare som alla skulle dukas. Det fanns även en ekonom, en kökschef, en som förestod gästhuset och en nunna med ansvar för sjukstugan. Glömmas får inte heller den som sydde dräkterna, scolastican som undervisade barn som intagits i klostret och portvakterskan, hon som skulle vara en äldre, vis nunna.

Det finns goda skäl att tro att det levde runt 30 nunnor i klostret men man får också komma ihåg den tillhörande skaran av postulanter, noviser, pilgrimer, gäster, sjuka, åldringar och hantverkare som skulle tas om hand på olika sätt. Prästvigda munkar från det cisterciensiska klostret i Alvastra torde också ha tjänstgjort hos klosterfolket i Vreta, för mässor och bikt.

En vanlig dag omfattade hushållet 70 – 80 personer men det fanns rätt många dagar när kökspersonalen fick laga mat åt många fler.

En nunnas dag

Med utgångspunkt från tidegärden – de varje dag återkommande böner och gudstjänster som var ryggraden i klosterlivet – delades dagen i klostret upp enligt ett strikt schema. Just före solens uppgång hölls Matutin och vid solens nedgång Completorium. Med årstiderna varierar ju dessa dygnets milstolpar och därför kunde också tidpunkten för Matutin och Completorium variera med årets rytm.

Det ideala schemat:

Ungefärlig tid Tidebön Annan aktivitet

Väckning, uppstigning

Två Matutin

Enskild bön, läsning i kapitelsalen

Fyra Laudes

Bäddning, städning

Sex Prim och morgonmässa

Arbete och möte i kapitelsalen

Åtta Ters och högmässa

Frukost, arbete

Tio Sext

Arbete, dagens huvudmål, vila

Tretton Non

Arbete

Sjutton Vesper

Kvällsmål, samtal i korsgången

Nitton Completorium

Tyst i hela klostret, sängdags

Om någon i klostret avlidit, hade man likvaka med dödsmässor hela natten, Vigilia

Måltiderna leddes av priorinnan. Där rådde strikt ordning och tystnad. Cantrix röst var den enda som hördes, nunnan som vanligtvis ledde sången i gudstjänsten. Under hela måltiden läste hon ur någon uppbygglig skrift för nunnornas andliga uppbyggelse.

Leksystrar/konverser i Vreta?

Lekbröderna/konverserna, som skötte det mesta av det manuella arbetet i munkklostren, hade sin motsvarighet i leksystrar/konverser i nunneklostren. Huruvida sådana funnits i klostret i Vreta är omdiskuterat. Somliga forskare anser det ställt utom allt tvivel, andra förhåller sig mer skeptiska.

Sigrid Botolfsdotter, den sista abbedissan

Vi vet inte vem den första klosterföreståndaren var men den sista abbedissan hette Sigrid Botolfsdotter. Hennes lott var inte avundsvärd. Hon fick uppleva den nedmontering av klostret som svensk reformation förde med sig och hon hade till uppgift att lotsa sin klosterinstitution och sina nunnor genom alla ökande svårigheter, fråntagandet av gårdarna (som försörjningen hängde på), bristen på mat, förbudet mot intaget av nya nunnor i klostret och mycket mer.

Gustav Vasas svärmor Ebba, som tvärt emot mågens inställning fortsatte vara katolik, hade klostret som förläning under några år och hjälpte de kvarvarande nunnorna med förnödenheter, likaså efter henne hertig Magnus, Gustav Vasas son, som bodde på Kungsbro gård strax intill Vreta. Mycket tack vare dessa förläningar av klostret till kungafamiljen kunde klostret i Vreta hålla sig relativt flytande längre än alla andra svenska kloster, sånär som på det i Vadstena. 1538 dog moder Sigrid. En skara nunnor fanns då ännu kvar, men en efter en föll de ifrån och 1582 avled de allra sista, Brita Gisledotter och Kirstin Månsdotter. Efter 470 år var klostrets saga all.

Efteråt

Under ett antal år tjänstgjorde sedan klosterbyggnaderna som sjukhus, ålderdomshem och vårdhem. En tid intogs klosterhusen av danska soldater, en annan period var det djäknar från katedralskolan i Linköping som var inhysta i byggnaderna för att ägna sig åt studier. Så småningom upphörde all verksamhet.

Magnus Boraenius skrev 1724 en akademisk avhandling om klostret i Vreta och redogjorde bland annat för byggnaderna vid den tiden. Vi vet att husen snart därefter raserades och att ruinerna täcktes med jord. På det sättet vilade de i över 150 år. Idag däremot vandrar vi i de framgrävda vackra ruinerna och fantiserar om hur nunnorna hade det i de olika salarna.

Och en sak är dagens vretabor speciellt glada för: den stora vackra klosterkyrkan är kvar och används än idag, 900 år gammal!