Texterna kommer att kompletteras med bilder så fort vi hinner!

KLOSTERKYRKAN I VRETA

Så vacker, så intim, så delikat!

Så beskrev en känd författarinna från ett sydligare land om Vreta klosterkyrka, som hon vid sina besök i Sverige aldrig försummar att besöka.

Många är nog böjda att instämma.

Sancta Maria de Wretis

Liksom alla cisterciensiska klosterkyrkor helgades även kyrkan i Vreta till jungfru Maria när den en gång invigdes, och på medeltiden kallades den vid sitt namn ”Sancta Maria de Wretis”.

I 900 år har den funnits och den har varit i bruk under alla åren. Fortfarande denna dag fungerar den som församlingskyrka. Nu firas gudstjänsten i allmänhet i koret, det som på medeltiden var nunnornas klosterkyrka.

Stenkyrkan som vi ser idag byggdes i början av 1100-talet. Byggmaterialet var kalksten från ett brott i närheten. Den uppfördes från början som basilika och var redan då treskeppig, alltså ovanligt stor för sin epok. Det finns forskare som förklarar detta med att den byggdes som kungskyrka och troligen även som biskopskyrka. Den sträckte sig från västtornet och fram till det läge där långhuset slutar idag. Koret kom till kanske femtio år senare. Det är byggt i omisskännlig cisterciensisk stil, där man bland annat noterar den rakslutna östgaveln, de typiska tre fönstren och det lilla fönstret ovanför dessa.

Den första kyrkan på platsen? (se också under fliken ”Visualisering”)

Är den kyrka vi ser idag den allra första i Vreta eller har det tidigare funnits en annan? Eller firade den första kristna Vretaförsamlingen sina gudstjänster under bar himmel? Frågorna är ännu inte besvarade. Många hävdar att det torde ha funnits en träkyrka före stenkyrkan. En sådan har dock ännu inte kunnat lokaliseras. Vid utgrävningar runt 1915 fann man inga spår inom nuvarande kyrkas ramar.

Bränder, restaureringar och förändringar

Bränder förekom på 11- 12- och 14-hundratalen och vid återuppbyggnaderna förändrades den ursprungliga romanska kyrkan vartefter. Den blev hallkyrka, där slogs valv, i koret höjdes taket. Och på 1700-talet gjorde man stora fönster åt norra sidan och reste ett nytt torn. Men trots allt detta har kyrkan kvar det mesta av sin ursprunglighet och det är i stort sett den medeltida kyrkan man än idag träder in i. 1914 – 1917 restaurerades den pietetsfullt av Sigurd Curman och Erik Lundberg som inte sparade någon möda för att genomföra arbetet enligt principen att kyrkan själv skulle berätta sin månghundraåriga historia. Nästa restaurering ägde rum 1988 – 1989 men den innebar inga stora förändringar.

Arkitektur kontra målningar

Enligt cisterciensiskt ideal har kyrkan aldrig haft målningar interiört; arkitekturen ensam skulle tala – och det gör den också. Gravkoren hade dock målningar, men dessa kor hörde heller inte till den cisterciensiska kyrkan utan existerade vid sidan om den.

Efter reformation och klostertid tillkom i slutet av 1500-talet ett stort riksvapen målat på korets norra vägg. Det bär dåvarande kungens och drottningens initialer: J. R. (Johan Rex/Konung) och G. R. (Gunilla Regina/Drottning).

En liten ”knyck” på kyrkan

Som andra medeltidskyrkor är också Vreta klosters kyrka rik på symbolik. Den är byggd som en bild av Kristi kropp, där huvudet motsvaras av koret, armarna av kyrkans korsarmar, bål och ben av långhuset. Kyrkans kor viker av en aning mot norr från kyrkans längdlinje. Detta symboliserar hur Kristi huvud i dödsögonblicket faller åt sidan, åt norr.

Det förunderliga Stenkilska gravkoret – ett relikskrin i sig?

Mycket tidigt, kanske till och med innan den första stenkyrkan var klar, byggdes det särpräglat formade gravkoret på sydsidan, det som idag kallas det Stenkilska gravkoret, eftersom gravarna under golvet av allt att döma innehåller bl a kvarlevorna efter kung Inge d ä och hans son Rag(n)vald Ingesson av den Stenkilska kungaätten. Koret är fyrkantigt utvändigt men runt inuti, med kupoltak. Dess like finns inte att skåda norr om Alperna. Kupoltaket bär spår av tidigt, utsökt vackert romanskt måleri.

Enligt fil dr Gunnar Redelius ska inte gravkoret ses som ett monument över någon enskild person, i de banorna tänkte man inte under medeltiden. Det får snarare anses byggt för att härbärgera en relik (på altaret i absiden i öster). I princip kan för övrigt hela byggnaden sägas vara ett relikskrin som är uppfört över kungliga personers gravar. Det är Sveriges märkvärdigaste byggnad från äldre medeltid. – Allt enligt samme sagesman. (se också ”Hagioskopet i Vreta - en tittglugg mot det heliga”)

Fler gravkor

På kyrkans södra sida finns också ett gravkor från 1200-talet och ett större från 1600-talet, det senare tillhörigt ätten Douglas på Stjärnorp någon mil norr om Vreta. Fem praktfulla kistor från stormaktstiden är anslående exponerade. Detta kor innehåller ytterligare 32 begravningar i kistor och urnor.

Kyrkan anses rymma flera medeltida kungagravar och över dessa hänger förgyllda kronor. En hertigkrona hänger över Sune Siks gravmonument. Denne man var för övrigt morfar till Birger Jarl.

Det finns även andra, mindre iögonenfallande gravkor, t ex det Koskull-d´Albedyhlska åt sydost.

Museum

Ovanför sakristian, med entré via en trappa till vänster om denna – nunnornas nattrappa mellan dormitoriet/sovsalen och kyrkan – finns kyrkans museum om två små rum. Där kan man orientera sig om kyrkans och klostrets historia och se en del föremål från olika århundraden.

Några av kyrkans mest intressanta inventarier

Högaltaret

Det ursprungliga högaltaret står på sin medeltida plats lite framskjutet från kyrkväggen längst i öster. Det har funnits på plats sedan kyrkan ursprungligen invigdes, alltså i 900 år. Gjort i kalksten från ett kalkbrott i Vreta, liksom kyrkan. På altarets östra sida kan man se det utrymme där klosterkyrkans relik varit placerad.

Triumfkrucifixet

I triumfbågen finner man triumfkrucifixet från 1100-talet. Den romanska triumferande Kristus förändrades på 1300-talet enligt den tidens sed till en lidande gestalt. Man bytte bokstavligen kungakronan mot en törnekrona och lät nu Kristi huvud luta åt ena sidan, åt norr.

Det är spännande att tänka sig alla dem som betraktat detta krucifix och bett framför det, kanske redan kung Karl Sverkersson, senare en annan av klostrets stora donatorer Svantepolk Knutsson, även biskop Bengt och hans bror kung Magnus Ladulås med sin drottning Helvig, Heliga Birgitta och många många andra – i 850 år.

Dopfunten

Strax intill triumfbågen, åt norr, finns det nutida dopkapellet med sin dopfunt från 1200-talet. Den torde på medeltiden ha stått innanför kyrkans ingång i väster. Cuppan är utförd i gotländsk marmor och är fyrpassformad, vilket symboliserar de fyra väderstrecken och synliggör tanken i Jesu missionsbefallning att dopet är till för alla folk. Den pryds av lober formade som musselskal, i kristen tradition en bild för graven som omsluter människan innan hon får återuppstå, alltså här en symbol för dopet som död från ett liv och födelse till ett nytt. Foten är gjord i kalksten från Vreta.

Predikstolen

Efter att en tid ha bytt placering i kyrkan återfinns numera predikstolen på sin ursprungliga plats längst framme åt norr i långhuset. Predikstolen tillkom vid 1600-talets mitt och barockstilen är inte att ta fel på. Johan Larsson snidade den, ”belätesskärare” var en träsnidares titulatur vid den tiden. Statyetterna föreställer de fyra evangelisterna med Kristus i mitten. Även Petrus och Paulus finns med.

Gamla korbänkar

I korets sydöstra kapell står en medeltida korbänk, använd av nunnorna. Den har fyra platser med fällbara säten och kan fortfarande användas. När nunnorna stod i långa pass och sätena var uppfällda, kunde den som blev trött vila sig en smula mot en liten hylla på sätets undersida, den kallades ”barmhärtigheten”; misericordia på latin.

I samma kapell står en korbänk av modernare snitt, den utgör en komponent i den korinredning som Curman och Lundberg lät göra och installera till invigningen 1917, när kyrkan varit föremål för en genomgripande restaurering, se ovan.

Hertig Magnus kyrkbänk

Åt norr, mellan sakristian och nunnornas nattrappa, återfinner man hertig Magnus stora kyrkbänk från 1500-talet. Hertig Magnus var son till Gustav Vasa – på bänken ser man vapnet med vasakärven – och bodde ofta på Kungsbro gård nära Vreta klosters kyrka. På hans tid var bänken placerad i koret.