Nunnekören  på hedrande uppdrag.   Föreningens ”nunnekör” hade hörts sjunga vackert i Askeby 2007. Nu inbjöds vi till att sjunga i Gudhem den 3 maj 2008 då där skulle hållas högtid. Stenhallen skulle invigas och i Klostermuséet skulle invigningen av den bemålade repliken av drottning Katarinas gravhäll ske. Vi kände oss mycket hedrade, vi 7 st ”nunnor” som övade och sedan reste till Gudhem.   På resan till denna festlighet, vi for i två bilar, stannade vi till i Habo. Där tog vi fram vår matsäck som vi egentligen hade tänkt äta ute i en vacker vitsippsbacke. Det var nu riktigt ruggigt ute men tack vare vaktmästarens gästfrihet kunde vi sitta inne i Sockenstugan. Därefter fick vi en mycket fin guidad rundvandring i den fantastiska träkyrkan. Den är helt betagande och vi tillbringade en god stund bland alla dessa fantasirika målningar.           Stärkta till kropp och själ for vi västerut. Molnen lyfte och vädret blev bättre och bättre i Falköpingsbygden. Med förväntan styrde vi ner på den lilla vägen till Gudhems kloster.   Ingemar Fägerlind med flera tog emot oss och när invigningen av Stenhallen skulle ske sågs vi Vretanunnor sakta skrida fram bland publiken. Det var många som med förvåning och glädje hälsade oss. I Stenhallen förvaras stenar och fynd från klostret tillsammans med bl a kulisser från Arn-filmerna. I det fina klostermuséet har repliken av drottning Katarinas gravhäll en framträdande plats. Nu var den skönt bemålad av Peter Nordin under ledning av prof. emeritus Jan Svanberg. Kören sjöng passande Salve Regina.     Under festgudstjänsten i Gudhems lilla kyrka fick vi en framträdande plats i koret. Biskop emeritus Lars Göran Lönnermark och prästen Magnus Carlsson ledde gudstjänsten. Prof. Svanberg berättade om arbetet med gravhällen och vi framförde sång vid tre tillfällen. Vår sång passade väl in i högtiden och vi kände att vi tillförde fin stämning.   Efteråt, när vi bytt om till civila kläder i sakristian, gick vi ut i den fina majeftermiddagen med en känsla av att ha utfört vårt uppdrag på ett bra sätt. Nu kunde vi titta litet närmare på museet innan vi for till Cesargården där vi åt en mycket fin middag tillsammans med klostervänner från bygden.   Resan hemåt gick över Varnhem i det historiska landskapet med dess böljande kullar och vårskira grönska. Det var mycket vackert. När mörkret föll kom dimmorna dansande.   Tillbaka till Fattigstugan var vi trötta men mycket nöjda med en helt igenom lyckad dag att minnas länge. Så vi tackar våra vänner i Gudhem för att vi fick frågan….